Livet

Jag andas. Jag slår upp ögonen varje dag. Jag sätter den ena fotten framför den andra och får dagarna att gå framåt. De gör de ju än dock men jag försöker vara en del av dem. Följa med varje dag och få något ut av dem. Jag vaknar och går och lägger mig och däremellan så andas jag, jag pratar med folk om de vill lyssna. Jag kollar på folk om de vill bli sedda och där emellan existerar jag bara så länge tiden gör det också.
Så funderar jag..
Lever jag nu eller är jag bara vid liv?
Just nu känns det som det senare men jag kämpar för att uppnå det första.
Tänk på barnen i Afrika som de alltid sa när jag var liten. Jag har det ju bra, konstigt på hit det där att vi som har det bra fysiskt ska gå och må dåligt psykiskt. Vad är meningen med det?

Nu ska jag pallra mig i väg till gymmet. Vågen visade sist 67.8 kg alltså en upp gång med två hekto. Inte så farligt med tanke på att det varit svårt att få in gymmet nu när jag jobbar så konstigt.

Mätte mig även igen:
Mage; 95 cm
Rumpa; 97 cm
Midja; 87

ja, jag har en jäkligt udda kroppsform. Ser ut som ett päron typ. Smalt upp till och ju längre ner vi kommer desto bredare bli det. Nå ja, nu väntar gymmet.

See ya