Varför!

Det här är varför jag inte ska tappa fokus, För jag vill inte vara så där rund igen. Träningen har inte infunnits denna vecka, massa skit och lathet som kommit vägen.

Så nu peppar jag på nytt och minns varför jag gör det!

När det blir mörkt

Och så kommer det bara. 

Som ett stort mörker som täcker min syn.

Från ingenstans och sätter klorna i mig och det blir dåligt med luft.

Jag tjippar efter luft och det blir tungt i huvudet.

En kyla sprider sig inuti.

Hela min kropp lamslås och blir så tung och det är svårt att röra sig.

Vill bara lägga mig ner i sängen, dra täcket över mig och fly.

Men jag vet ju att det inte funkar.

Den följer efter.

Som en ovälkommen gäst som etsar sig fast i mitt psyke.

Det går inte att fly, vart jag än vänder mig så är den där.

Det är då jag förstår dem som tar alla medel för att bli kvitt den.

Tanken sveper förbi.

Nej! Jag ska inte ge vika, det är min kropp, mitt psyke!

Försvinn du hör inte hemma här, du äger inte mig!

Andas, andas sakta men säkert.

Ett steg i taget, ett andetag i taget.

Ljuset kommer tillbaka.

Ljuden kommer tillbaka.

Värmen kommer tillbaka.

Jag vann igen, jag kom tillbaka igen på egen kraft inga hjälpmedel.

För jag är stark, jag kan!

Måste minnas det, måste fortsätt.

Och om jag inte orkar?

Finns inte, orkar jag inte ger jag upp, ger jag med mig, då försvinner jag.

Nej, inte ett val.

Så jag fortsätter andas djupt.

Då vinner jag. 

Tills nästa gång.....

Ps leva

I julklapp fick jag en toppen kalender av mig bror. Han är så fin min bror och plockar så snabbt upp hur man mår. Nu när han märkt att jag behövde lite mental pepp så köpta han en kalender till mig från Ps Leva. Ps leva är en tidning för bättre välmående psykiskt och jag har faktiskt själv funderat på att köpa den så därför blev jag så glad när jag fick kalendern  För varje månad får man ett tips på vad man ska fokusera på den månaden och så får man lite övningar och annat för att få en mental balans.

Nu i Januari så var det detta;

Jag skriver i den varje dag och det får mig att må bättre.

Gnuggar mina ögon

i misstro. Vågen visar 67,6 kg idag, vågen på gymmet, mitt i gymmet där jag stod på den med träningskläder och skor på! Kan det vara möjligt att jag gått ner så mycket eller spelar den mig ett spratt? Jag vet inte, men jag tänker i vart fall leva på det ett tag. Nästa gång jag går dit får vi se vad den visar.

Idag blev det min en timmas rund på gymmet följt av 20 minuter i poolen, simmade längder. Det var skönt!

Den här låten gör mig glad, jag vet inte riktigt varför men den gör det. Tror att det är för att den låter lite nittotal och jag blir liksom liten och glad igen, Jag värnar om sånt som frambringar glada känslor!

When you're down

you can only go up.
Visst är det så?
Det här nyårs projektet har ju gått åt helvete just nu. Jag har varit jätte deppig och jag har låtit de tagit över massvis. Att uppdatera min vanliga blogg har tagit all min kraft och den här har fått lida.
I slutet på förra året så hade jag helt glömt bort vad hälsosamt levende var för nått. Jag åt och drack precis vad jag ville och träningen var i stort sätt obefintlig. Det var då jag kom på idéen om att starta bloggen, för att kunna se mina bedrifter och mina misslyckanden svart på vitt och bli sporrad av det. Att veta att kanske i alla   fall en person läste bloggen och att även den personen visste om det också. Att vara ärlig mot andra men framför allt för mig själv. Jag har en sådan gåva av att kunna försköna saker i tal och jag tänkte att jag kunde se hur verkligheten såg ut genom denna blogg.
Ett annat problem som jag såg oss mig själv var mitt psykiska välmående. Något jag i stort sätt aldrig talar om med folk, ofta för att jag förminskar det men också för att det är en obekväm sanning som jag helst vill sopa under mattan. Men också det bestämde jag mig för att skriva om för att på så sätt stå öga mot öga med det för att inse dess vigd och kunna ta itu med det.
Under en lång tid i intervaller har jag lidit av tvångstankar, ångest och en överväldigande deppighet. Men det som fick mig att haja till var likgiltigheten som har lyckas nässla sig in. Känslan att inte tycka varken bu eller bä om så mycket. Det var liksom det som skrämde mest.
Det var det jag skulle erkänna här och skriva om, på den mindre lästa bloggen för att ge mig själv mod till att få ner det.
Så nu när jag har varit riktigt nere och mått rent ut sagt skit i snart två veckor har jag inte kunnat skrivit nått om det! Jag har blivit lamslagen och inte fått ner ett enda ord, allt annat jag har gjort har varit en kraftansträngning och många gånger har tanken på att bara få sova bort dagarna varit lockande. Så just därför har jag inte fått ner något. Kanske jag orkar skriva om det sen kanske inte. Kanske finns inte behovet då kanske minns jag det inte. Hur som så kan jag inte säga något om det ännu.

Viktmässigt har jag kommit igång lite grann i vart fall.
Jag äter bättre
Jag har gymmat mer
Jag har gått ner 1 kg
Dock så dricker jag fortfarande alkohol men om jag inte skulle gå ut och festa lite då och då skulle veckorna bli väldigt långsamma så det har varit mer nödvändigt än att vara 100% nyttig.

Jag tänker inte lova att jag kommer skriva snart igen men jag ska försöka. Och som jag började med, när man är på botten kan man ju inte ta sig någon annanstans än upp och det är precis vad jag hade tänkt göra.

Alltid något

Den här bloggen som skulle bli mitt projekt i år och så har massa skit kommit emellan. Inte för att det är försent nu det är ju bara den 10 januari. Än finns tid för förbättring. Anledningen till att jag inte skrivit är först och främst att jag var i Sverige de första sex dagarna av året och de var full av aktivitet och det blev inte mycket tid över till detta. Väl tillbaka har musten gott ur mig och jag har hamnat i en liten deppig svacka. Det är ju också något som jag tänkt skriva om här. Just psykisk ohälsa om man ska kalla det så, när jag mår dåligt och hur jag försöker ta mig ur det.

Lite över hur dagen har gått idag hälsomässigt.
Träning
Promenad på en så där 7 km
Gymmet en timma, fick ihop ca 400 kalorier
Kost
Frukost - Omelett
Lunch - knäckemacka med parmaskinka
Middag- Omelett
Dagens ajabajja
En näve djungelvrål (köpte ju så klart med mig från Taxfree, big mistake)

Så nu ska jag försöka skriva oftare!

Sorry

Den här bloggen har blivit lidande. Bättre blir det imorgon, jag lovar.

Kokbok

Nått som kan underlätta matlagningen en aning :) Ska bli jätte roligt att få testa dessa recept

1 av 365

Dag ett av det nya året och min nya start på livet. Efter gårdagens bravader har jag inte gjort mycket nytta dock så tog jag ett beslut i rätt riktning. Familjen ville käka bakis mat och även om en kebabtallrik med strips lockade så tog jag en kebabsallad. Den var minst lika god som kebabtallriken. Det var ju inget stort steg men alltid något. Imorgon kommer nästa utmaning i och med att vi ska ut och käka då morfar blir 75år.

Jag vill verkligen hitta en bättre och hälsosammare livstil. Förra året mådde jag inte alls så bra som jag borde och som jag kan göra om jag bara tar hand om mig själv.