tisdag 22 januari 2013

When you're down

you can only go up.
Visst är det så?
Det här nyårs projektet har ju gått åt helvete just nu. Jag har varit jätte deppig och jag har låtit de tagit över massvis. Att uppdatera min vanliga blogg har tagit all min kraft och den här har fått lida.
I slutet på förra året så hade jag helt glömt bort vad hälsosamt levende var för nått. Jag åt och drack precis vad jag ville och träningen var i stort sätt obefintlig. Det var då jag kom på idéen om att starta bloggen, för att kunna se mina bedrifter och mina misslyckanden svart på vitt och bli sporrad av det. Att veta att kanske i alla   fall en person läste bloggen och att även den personen visste om det också. Att vara ärlig mot andra men framför allt för mig själv. Jag har en sådan gåva av att kunna försköna saker i tal och jag tänkte att jag kunde se hur verkligheten såg ut genom denna blogg.
Ett annat problem som jag såg oss mig själv var mitt psykiska välmående. Något jag i stort sätt aldrig talar om med folk, ofta för att jag förminskar det men också för att det är en obekväm sanning som jag helst vill sopa under mattan. Men också det bestämde jag mig för att skriva om för att på så sätt stå öga mot öga med det för att inse dess vigd och kunna ta itu med det.
Under en lång tid i intervaller har jag lidit av tvångstankar, ångest och en överväldigande deppighet. Men det som fick mig att haja till var likgiltigheten som har lyckas nässla sig in. Känslan att inte tycka varken bu eller bä om så mycket. Det var liksom det som skrämde mest.
Det var det jag skulle erkänna här och skriva om, på den mindre lästa bloggen för att ge mig själv mod till att få ner det.
Så nu när jag har varit riktigt nere och mått rent ut sagt skit i snart två veckor har jag inte kunnat skrivit nått om det! Jag har blivit lamslagen och inte fått ner ett enda ord, allt annat jag har gjort har varit en kraftansträngning och många gånger har tanken på att bara få sova bort dagarna varit lockande. Så just därför har jag inte fått ner något. Kanske jag orkar skriva om det sen kanske inte. Kanske finns inte behovet då kanske minns jag det inte. Hur som så kan jag inte säga något om det ännu.

Viktmässigt har jag kommit igång lite grann i vart fall.
Jag äter bättre
Jag har gymmat mer
Jag har gått ner 1 kg
Dock så dricker jag fortfarande alkohol men om jag inte skulle gå ut och festa lite då och då skulle veckorna bli väldigt långsamma så det har varit mer nödvändigt än att vara 100% nyttig.

Jag tänker inte lova att jag kommer skriva snart igen men jag ska försöka. Och som jag började med, när man är på botten kan man ju inte ta sig någon annanstans än upp och det är precis vad jag hade tänkt göra.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar